Behandlingar av Restless Legs Syndrome

Den kroniska neurologiska sjukdomen Restless Legs Syndrome – även kallad Willis-Ekboms sjukdom – påverkar det centrala nervsystemet. Även om sjukdomen har beskrivits redan under 1600-talet är bakgrunden till Restless Legs Syndrome än i dag okänd.

Det finns två olika varianter av Restless Legs Syndrome – primär och sekundär och av dessa två är det den primära som drabbar flest och det är den variant där orsaken är okänd. Den sekundära beror på underliggande sjukdomar. I dag tros orsaken till RLS vara någon slags felfunktion i substanserna som ska skicka vidare nervimpulserna på kemisk väg mellan cellerna i hjärnan. Värt att notera är att denna sjukdom inte skadar hjärnvävnaden så som vid bland annat Parkinson och Alzheimer.

  • Primär Restless Legs Syndrome: Personer som drabbas av primär Restless Legs Syndrome brukar främst ha anlag för det. Sjukdomen är alltså ärftlig. Bakgrunden till RLS är som sagt okänd och den brukar utvecklas någon gång mellan 20- och 40-årsåldern.
  • Sekundär Restless Legs Syndrome: Personer som drabbas av sekundär RLS brukar ha någon annan underliggande sjukdom eller eventuellt ett medicinskt tillstånd som gör att sjukdomen bryter ut. Denna form av Restless Legs Syndrome är mindre vanlig och kan oftast behandlas relativt enkelt. Här kan det nämligen röra sig om till exempel brist på blod eller järn, mens, graviditet, en njursjukdom, sömnapné, ryggmärgsskador eller brist på vitamin B12 och folsyra.

Behandlingar rekommenderade vid primär RLS

Patienter med primär Restless Legs Syndrome kan bli behandlade med olika läkemedel för att förbättra livskvaliteten. Det brukar vara mediciner med dopaminliknande effekter samt opioder som verkar väldigt smärtstillande.

Just dopaminerga substanser ska ha visat lindra RLS och symtom för sjukdomen. Detta är alltså läkemedel med dopaminliknande effekter som gör att nervcellerna lättare kan signalera. Denna sorts läkemedel doseras alltid lågt i början.

Dopaminerga mediciner mot RLS

Med hjälp av så kallade dopaminagonister – helst non-ergota – påverkas hjärnan som av dopamin. Det finns olika dopaminantagonister i dag och dessa kan hjälpa vid medelsvår till svår RLS. Läkemedlen finns i varierande styrkor. Mest kända är Adartrel som godkändes 2006 med det aktiva ämnet ropiniol, Neupro som godkändes 2009 med det aktiva ämne rotqutin och Sifrol som godkändes 2006 med det aktiva ämnet pramipexol.

Dopaminprekursorer/Levodopa mot RLS

Dopaminprekursor är ett försteg till dopamin och när läkemedlet når hjärncellerna omvandlas det till dopamin som i sin tur har inverkan på receptorerna. Alltså mottagande sinnesceller i kroppen. I den här typen av läkemedel används någon slags hämmare som gör att medicinen inte blir till dopamin innan medlet har kommit till hjärnan.

Opioder mot Restless Legs Syndrome

Har en patient av någon anledning inte möjlighet att nyttja ett dopaminergt läkemedel kan det bli aktuellt med en opiod. Detta är starka smärtlindrande medel som kan komma väl till pass för att helt enkelt lindra smärtan. Några exempel på opioder som kan användas för att behandla RLS är bland annat kodein, tramadol och oxikodon. Vid svåra fall av Restless Legs Syndrome finns det möjlighet komplettera en opiod och en dopaminantagonist med varandra för att behandla sjukdomen.